The US Vasalopp och Svenskbygder som ger känslor

I våra resor som vi gjort här i USA har historia präglat mycket av resorna. Både Niklas och jag är väldigt intresserade av just historia så barnen får detta på köpet. Vi har gjort djupdykningar ner i den amerikanska historien men när vi flyttade hit läste vi också om Wilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna. Så i New York i somras hittade Niklas sin morfars bror i data registret på Ellis Iland som de inte hade hört av sen han flyttade till Amerika. Sen flera månader tillbaka hade vi planerat denna resa till Minnesota och verkligen få se mer av svenskarnas historia men även för att köra Vasaloppet här i USA.

Så vi landande i Minneapolis torsdag eftermiddag och hade som uppdrag att hitta nya skidhandskar åt Niklas eftersom han hade lagt de andra kvar i Charleston när vi var där i januari. Men vi hittade en ytterst bra skidbutik där Niklas hittade både det ena och det andra. Tom Fredrik blev inspirerad och blev skidsugen till Niklas stora lycka.

Fredag gick i spåren av svenskarnas historia. Vi åkte nord öst ut från Minneapolis och kom till byn Chisago City. Här välkomnades vi av svenska flaggan och det var här Wilhelm Moberg cyklade omkring i trakterna för att skriva sina böcker.

Nästa stopp strax efter var byn Lindstom, här möttes vi av statyer av Karl- Oscar och Kristina. Det var i denna byn fast utanför de skulle ha haft sitt hus ”Nya Duvemåla”. I Lindstom stod det mesta på både svenska och engelska, så vi passade på att fika i Swedish Inn som var ett litet kafé/lunchställe där svenska pannkakor och kanelbulle smakade gott. I detta område är det väldigt likt den sörmländska naturen. Det är platt, mycket åker mark, björk och asp. Det känns som att man kör hemma på vägarna utom att husen inte är röda trähus.

Nu vände vi norr ut mot Mora. Här skulle alltså starten gå i morgon och vi behövde hämta ut nummerlapparna. Här träffade vi på både den svenska delegationen från svenska Vasaloppet och det kinesiska Vasaloppet (en sörmläning från Strängnäs), svenska åkare och väldigt många pratglada och nyfikna amerikaner som ville veta hur det kom sig att vi svenskar kom till dem för att åka. Vi passade på att inspektera banan vid Eldris där första dricka stationen var utefter banan.

Väl tävlingsdag var vädret lika stålande fint som de andra dagarna och en temperatur på ca -15 grader. Våra ansikten har under tiden här glömt av hur kallt det känns… kroppen värmdes av kläder och hand värmare och under dagen blev solen riktigt skön. I värmetältet samlades alla åkare, loppen var upp delade i 5 olika starter, längder och stilar. Niklas var anmäld till The Wasa som var 58km skate och jag till The Bellringer som var 13 km skate. I tältet kunde barnen sitta både varma och nöjda medan de väntade på oss. Fast de var ju förstås med under starterna och hejade. Startskotten kom av tre poliser som fyrade av ett skott var i sina gevär. Mora centrum fylldes av snö på gatan så både start och målgång kunde ske precis som i Mora i Sverige. Moraklockan ringde hela dagen och gav en härlig inramning av racet. Under och efter loppet serverades både vatten, energidryck och blåbärssoppa. Priser till de bästa var självklart dalahästar influgna från Nusnäs. Det var en himla god stämning och de hade verkligen gjort en bra upplaga av Vasaloppet. Det enda jag kunde sakna var Vasalopps jingeln…

Att vi inte hade stått på varken skidor eller snö på två år kändes verkligen i kroppen.  Rullskidsträning i all ära men att vara på snö är nått annat. Veckan innan hade Niklas i samband med att han skulle göra skidorna klara för vallning dragit axeln ur led igen men denna gången gick den inte helt ur led utan efter att han legat på golvet en stund, hängt över papperskorgen för att han behövde kräkas och andats hoppade den tillbaka i läget igen och vi behövde inte åka till sjukhuset denna gången. Men vi tejpade axeln rejält för att den skulle vara stabil under loppet och det gick vägen. För oss båda gick det ändå himla bra och vi är nöjda. Banan var inte särskilt kuperad, snön var stenhård och vi var båda totalt slut i vader, lår och armar när vi var i mål.

Söndagen använde vi oss av att utforska Minneapolis och San Paul. Som är två stöder i ett fast Mississippi delar dem mitt i tu. I San Paul planerade vi in att åka till Prince museet men väl där var allt så skumt att vi inte gick in. Inga skyltar, information eller entré. Man körde in till ett fabriksområde med en vakt som ville se en biljett vi inte hade. Han visade vägen som vi skulle åka för att kunna köpa en biljett för att sedan komma tillbaka och visa upp den… vi blev hänvisad till en plats där det satt en kille i dreads 20 års åldern i en frusen bil (förlåt våra förutfattade meningar) men att sitta i denna bilen i -15 grader var inte helt naturligt. Han sa att vi skulle köpa biljetter one line och sedan åka tillbaka. Nej, det blev inga biljetter och vi åkte inte tillbaka. Vi åkte istället till Mall of America, ja nu vet vi vart Mall of Scandinavia kommer i från. Ett enormt varuhus med ett inomhus nöjesfält i mitten. Det var det som lockade oss dit, Gustav och jag åkte berg och dalbana tills hans migrän sa stopp och Fredrik tog med sig Niklas i krockbilarna sen var han också nöjd.

Så istället åkte vi till American Swedish Institute. Ett museum inne i Minneapolis där svenskarna som kom hit startade en tidning. Här finns nu en kost utställning och historiska saker bevarade från förr. Men framför allt kom vi för mat och fika 🙂

Innan vi åkte tillbaka till hotellet var vi tvungna att kolla in arenan som de spelade Super bowl finalen i förra söndagen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s